Förra helgen (jodå, på den omtalade festen som jag tjatar om eftersom jag aldrig kommer iväg på något) träffade jag en kille som hävde ur sig att han skulle vilja ligga med Pernilla Wahlgren.

Inte bara "skulle kunna tänka sig det om hon höll käften" eller "om inget annat fanns", utan hon fanns liksom med på någon lista någonstans.

Jag försöker fortfarande komma ur chocken.

Jag vet inte vad som är mest störande? Att någon som på ytan verkar normal visar  sig ha såna otäcka böjelser, eller det faktum att jag faktiskt gillar Caroline af Ugglas låt i melodifestivalen?*

Jag känner att jag har många, långa och dyra terapitimmar framför mig.


*(Resumé för nytillkomna läsare: Jag hatar mycket. Och några som jag verkligen avskyr är Wahlgren-familjen samt Caroline af Ugglas. Inte nog med att jag har behövt omvärdera min syn på Charlotte Perelli, är det dags att börja vänja mig vid Caroline nu också? Men Pernilla Wahlgren-föraktet lämnar jag aldrig någonsin därhän. Vem skulle jag vara då?
En glad och snäll människa? Det går ju inte för sig. Lång förklaring, lång parentes. Men nu är jag färdig.)