Hade det här varit en modeblogg...

...hade jag bloggat om att jag har byxor på mig idag. Och att det är första gången sen januari. Och sen hade jag tagit en snygg bild.

(Men nu är jag ingen modebloggare, så jag kan med gott samvete erkänna att jag hatar det. Byxor är hell on earth. Enda anledningen till att jag har på mig sattyget är att alla kjolar och klänningar hänger på tork i badrummet. Dessutom är det enda par byxor jag har för stora, så jag ser ut som en tant. How's that for dagens outfit?)

... hade jag bloggat om att GinaTricot har sjukt många söta och snygga klänningar för en billig penning. Och så hade jag åkt och köpt alla och tagit mängder med snygga bilder på mig själv i klänningarna.

(Men nu är jag ingen modebloggare, och jag är inte heller smal som en modebloggare, och har inte heller en klädbudget som en modebloggare. Så i bästa fall kanske jag köper en klänning, och ser ut som en stoppad korv i den.)

... hade jag yrat om vårens trender och sommarens färger och nya trendiga modeller.

(Men nu är jag ingen modebloggare, så det är troligare att ett inlägg om vårens nya glasstrender kommer från mig)

... hade jag känt mig otroligt hotad av Hanna Fridén, som faktiskt lyckas med konststycket att ha en skitbra blogg, trots att den i mångt och mycket handlar om stil och kläder och mode.

(Men nu är jag ju som sagt ingen modebloggare, utan kan i lugn och ro läsa hennes blogg och njuta. Och få några komplex due to the fact att människan är 22 år och "Frilansskribent. Arbetar med serier, en bok om Asperger och har ett fint hemligt projekt med Cissi Wallin Har tidigare arbetat som projektledare inom grafisk produktion, illustratör, fotograf (dålig sådan) redaktör och har varit programledare för ZTV presenterar. Är engagerad inom den feministiska debatten." Eller komplex och komplex: åldersrelaterad existensiell ångest? Eller näe, det låter alldeles för djupt. Let's say komplex istället.)