Hade jag fortfarande studerat medie- och kommunikationsvetenskap hade jag så otroligt gärna skrivit min c-uppsats om bloggande, och då med ett klassperspektiv på det. Vilka är det som bloggar? Vilka sorters bloggar är det som blir populära? Vilka bloggar är det som får synas i respekterade sammanhang? Vilka klassmarkörer ses inom bloggandet? Det finns ju så otroligt mycket material.

Bara det att illa stavade modebloggar skrivna av tjejer med konstiga namn/som har barn med konstiga namn, är så otroligt populära, men ändå har noll credd.  Eller de mer professionella modebloggarna som det lyssnas på, men enbart inom deras subkultur: mode. För i den verkliga (manliga/elitistiska) debatten är det samma sak där. "Dessa modebloggare..." som man pratar om. Inte lyssnar på. (Jag är ju precis likadan. Jag säger inget om det.). Och jag vill bara säga att jag inte är helt blåst. Jag fattar själv att om man bloggar om mode är det inom mode man blir en auktoritet. Men det är inte riktigt så enkelt. För dessa bloggare blir liksom ett mål man kan driva med. Men aldrig ta på allvar. Däri ligger det intressanta.

Eller det faktum att "alla" akademiker länkar runt till varandra tills läsarna inte är säker på vem som sa vad. Eller framförallt varför. Alla dessa otroligt duktiga, smarta och kunniga frilansande unga tjejer och killar som skriver så vettiga saker. Hela tiden. Om intressanta ämnen. Bara det att det hade kunnats kokas ner till i princip en och samma blogg. Eftersom de är så ivriga med att visa att de också är en del av den bloggdebatt som pågår just för det tillfället. Eftersom de också vill säga precis vad de tycker eftersom alla deras bloggkompisar har avlämnat sin analys. (Och jag hade gärna varit precis likadan. Jag säger inget om det.)

Vem som man lyssnar på, och vem man pratar om är enorma klassmarkörer. Linda Rosing (som ju alltid får stå som den eviga symbolen för underklassen) har en (enligt henne) otroligt populär blogg. Som mig veterligen inte citeras annars än om man vill prata om henne. Medan oändligt mer okända bloggar, som kanske har en tusendel av hennes läsare, får utrymme i dagstidningar. Eftersom de tillhör eliten. Inom bloggvärlden.

Det är ju absolut inget nytt under solen. Och det jag har skrivit här ovan är ju (precis som 99% i alla bloggar) redan sagt. Eller skrivet. Men det intressanta är offentligheten. Att det alltid har funnits en elit som får uttala sig, det är inget nytt. Det intressanta, och klassmarkerande (sen om man vill diskutera klass i det "gamla" perspektivet, eller om man vill formulera nya klassbegrepp för den slutna värld som bloggosfären ofta är), är att de som hörs mest, de som folk läser mest, det är ändå inte de som får komma till tals.

Det finns så mycket att ta av. Jag vill skriva uppsats igen. Eller en bok.
Fast det har jag ju redan konstaterat att det inte kommer hända.

Men eftersom jag alltid är långt efter min samtid, finns det säkerligen redan en sådan bok?
Så om någon har lust att lämna en titel i kommentatorsfältet, skulle jag bli mycket glad.