Alltså.

Fikarummet på jobbet är ju ett jävla minfält. Jag förstår inte hur jag ska lyckas arbeta på någon arbetsplats någon längre tid? Till sist kommer jag ju bli den där "jobbiga som alltid ska ha rätt". Även om mina intentioner är att hålla käften och vara söt.

Varenda ämne kan ju leda till en idiotkommentar. Ta till exempel barn. Man tycker ju att lite samtal om barn och barnbarn i fikarummet är rätt neutralt? Ingen vild diskussion kan väl uppstå? Jodål...

Det börjar lite oskyldigt med att jag råkar nämna att vi ska till vårdcentralen med ettåringen. Sen hoppar det lite hit och dit och slutligen har vi landat på "ja, jag tror faktiskt att barnen skulle må bättre av att inte vaccineras, jag tror inte att det är något bra. Man kan ju få värre sjukdomar av vaccinet än om man inte vaccinerar" Och så blir jag den tråkiga som måste rätta med ett "ja, vaccination är inget man tror på. Det är bara att vaccinera. Barn i västvärlden DÖR för att idioter till föräldrar har gått på gamla myter som har överbevisats flertalet gånger."

Eller vad sägs om ämnet mat? Byta recept med andra? Det låter ju så otroligt oskyldigt. Jodå...
Men sen tar jag upp ett gott pastarecept varpå LCHF-fanatikern påpekar att kolhydrater är ett gift, och att om folk enbart åt kött och fett skulle det knappt finnas sjukdomar i världen. Och dessutom är det så onyttigt med pasta och potatis och ris att man omöjligt kan gå ner i vikt på det sättet, för kroppen är ingen maskin.

Jag blir galen! Det är väl en sak när man har olika åsikter. Jag kan ta att folk tycker att IPRED är skitbra. Eller att det är bra med hårdare straff i skolan. Då kan man ju diskutera.

Men jag kan inte, och vill inte, diskutera med människor som hårdnackat hävdar något som är fel. Helt komplett fel och motbevisat. Eller människor som inte lyssnar. Som har bestämt sig.

Och vad gör jag? Ger jag upp och säger "ja ja, du har säkert också rätt". Knappast va?
Jag går upp till kontoret ifrån fikarummet och googlar upp forskningsrapporter och undersökningar och statistik.
Och mailar det till personen i fråga. Oavsett om det gällde bilbarnsstolens bakåtvända position eller det faktum att Kevin troligtvis har en pappa som heter Ronny snarare än Carl-Gustav.

Jag ger det här jobbet ett halvår till innan jag kommer behöva fika nere hos vaktmästarna.
Någon som vill satsa emot?


(Och ja. Det är riktigt besvärligt att ha rätt hela tiden. Att alltid veta bäst. Men någon ska ju göra't.)