"Hej och välkomna hit alla föräldrar. Ikväll har vi ju samlats för att lyssna på en kvinna som är raspedagog. Hon arbetar alltså på en förskola där de har börjat med att uppmärksamma att svarta och vita barn är lika mycket värda. De ska alltså få lika mycket tid och uppmärksamhet, och så. Vi vet att det kan vara lite provocerande, det här att svarta och vita barn skulle vara så lika, men ni kan ju lyssna och sen ställa frågor i efterhand?"

"Ja, hej. Jag heter alltså Anette och ska idag prata om hur vi på vår förskola har arbetat med att bemöta svarta och vita barn på samma sätt. Vi har försökt att inte låta våra föreställningar om hur svarta barn är och beter sig ligga i vägen för hur vi bemöter dem. Vi har också försökt jobba med våra fördomar om vad svarta och vita är bra på. I början var det här jätteprovocerande för våra föräldrar. De sa saker som "Men, mitt svarta barn ÄR som han är för att han är svart! Ska ni börja sudda ut alla skillnader mellan oss färgade och er helyllesvenskar så blir det ju jättetråkigt. Det ligger ju i generna!".  Men sen började de mjukna lite, och nu är det faktiskt så att ett svart barn kan komma i en grön tröja till förskolan! Och det är ju lite speciellt, men det går ju.

Och visst, det ÄR förmodligen skillnad på svarta och vita. Kanske det är så att svarta har rytmen i blodet, och att vita är bättre på att skriva snyggt. Men för det kan man ju försöka att inte tänka "Jaha, det är ett svart barn, hen måste vara så.."."


Byt ut "svart" och "vit" mot "pojke" och "flicka" och "ras" mot "kön", så är det inte längre 1940-tal, utan 2009.
Missförstå mig rätt, jag är glad att en genuspedagog kom till vår förskola.

Men inte fan ska det behövas.