Ibland undrar jag om jag är den enda som alltid går och funderar på helknasiga saker. Eller om vi är fler, men de andra har vett att inte blogga om det så att hela världen kan konstatera att man är knasig.

En enda dag kan liksom väcka så många olika märkliga tankar.

Först efter lunchpromenaden så funderade jag igår på varför affärer som handlar om det ockulta och mystifika, alltid även har en massa tingeltangel. Förutom kristaller, som jag har förstått via Buffy och Förhäxad är magiska, har de ju även t-shirts med hoppande delfiner, ylande vargar, lilarosa solnedgångar, indianer och sånt. Och jag får inte ihop det? Tror de på någon magisk gud, som på något sätt bodde där både delfiner, vargar och indianer var vanliga? Eller är alla dessa element magiska var för sig? Så om man vill komma åt den absoluta ockultheten och allt, ska man vara en varelse som är till hälften delfin och till hälften varg, ingå i en indianstam, tycka om solnedgångar och sova på kristaller. Vad blir man då? Terry Evans?

Och hur skriver man egentligen en platsannons till såna affärer?
"Människa helt utan kritiskt tänkande sökes. Låg IQ = no problems, snarare meriterande. Du måste gilla vargar som ylar, indianer, pärlor på fransar, delfiner, solnedgångar och kristaller. Du får gärna leva i uppfattningen att din man är en reinkarnation av din morfars storebror, och att du själv egentligen heter Lilla Fröet och är en korsning mellan en delfin och en indian. Ring Majsan på Occulti för mer information. Eller, skicka ett mentalt meddelande så uppfattar hon dig nog. Hon är medial. Hon ser på "det okända"."

Sedan funderade jag på ifall Coop Extra någonsin kan ha extrapris? Jag menar, Coop Nära ligger ju nära (vad?), Coop Forum är stort osv osv. Coop Extra, borde inte de alltså ha extrapris hela tiden? Blir det inte lite falsk marknadsföring då? Eller heter det något annat? "Vi på Coop Extra, vi har inte extrapris. Vi har superduperextrapris"

Till sist gick jag förbi en tatueringssalong som visade prov på otrolig humor. De hade en skylt i fönstret där det stod "Vi erbjuder nu även laserborttagning av tatueringar". Kunde de inte ha varit lite ärligare och satt upp en skylt där det stod såhär:
"Vi vet att vi tatuerar människor som är fulla. Och minderåriga. Och narkotikapåverkade. Eller kära. Och vi vet att vi borde ta vårt ansvar och säga nej. Men det gör vi inte. Men nu har vi kommit på att vi kan ju tjäna extra mycket pengar. Först tatuerar vi in "I Love Ahmed" på en sextonårig full tjej, sen tar vi några tusen för att ta bort tatueringen ett halvår senare när de har gjort slut och hon har nyktrat till. Så, välkommen in! Jag har en pool jag vill bygga."

Och sen var som tur var lunchpromenaden slut.
Men efter jobbet var det dags för massage. Och eftersom jag redan hade slumrat till i min kontorsstol en gång, fanns det en överhängande risk att jag skulle somna under tiden jag fick behandlingen. Och det vill man ju inte, massage är ju skönt. Jag tänker ju inte betala 500 kronor för att sova under tiden.

Så jag låg där och var jättetrött och dåsig, och försökte hålla mig vaken. Och så tänkte jag att när man inte kan sova, då tänker man ju "jag måste somna jag måste somna jag måste somna", men det fungerar ju aldrig. Så, tänkte jag, om jag tänker så nu, då kommer jag ju aldrig somna.

Sen vaknade jag till efter tio minuter av att hon masserade där jag hade träningsvärk. Och för att jag tyckte att det var lite pinsamt att jag hade somnat, försökte jag liksom kommentera det vi hade pratat om. Bara det att vi inte hade pratat om någonting, jag hade fört någon slags konversation med något undermedvetet jag där i min slummer. Så när jag öppnade munnen och sa typ "Ja, det är ju inte som att man vill att det ska hända precis", bara stirrade hon på mig. Vilket var lite pinsamt. Och då förvärrades det bara av att hon helt plötsligt skulle massera låren, och jag insåg att jag dels hade ett par trosor som var lite trasiga i linningen, och dels hade de åkt in lite mellan skinkorna.

Och hur skulle jag göra då? Om jag låter dem vara blir det ju pinsamt. Men om jag drar ner handen och börjar dra i trosorna, då riktas ju hennes uppmärksamhet ditåt. Och så kanske tror att jag tycker att hon är för närgången och skäms över det, och det var ju inte alls min tanke. Så jag lät de trasiga trosorna vara. Och slumrade till igen.

Ser ni hur långt blogginlägget blev? Och det där var ju bara några få tankar. Tänk om man faktiskt skulle blogga om varenda liten detalj och tanke man har. Jag skulle ju bli värsta Blondinbella. Scary.