Ibland när jag vaknar på helgmornar, så känner jag att "jaa, vi är allt en idyllisk familj ändå".Och så sitter jag där vid frukostbordet och skämtar och busar och pratar med make och barn med tända ljus och hembakt bröd.

Då tänker jag att om "soc skulle komma på besök nu för att någon har anmält oss på pin kiv, då skulle de inte hitta något alls".Men sen börjar jag se mig omkring, och blir lite kall och orolig. För helt plötsligt ser jag vårt hem ur en annan synvinkel.

Och samtalet med soctanten vill helt plötsligt inte alls gå som det ska.

Soctant: Hej hej. Ni har blivit anmälda för att ni har klänning på er son. Det är onormalt. Nu ska vi utvärdera er.

Jag: Jaha... välkommen in då. Ursäkta sopsäcken i hallen, men vi kan inte ställa ut soporna på uteplatsen, för då

äter kråkorna upp dem. Du får liksom kliva över, lyft benet ordentligt, sådär.

Soctant: Och här är köket förstår jag? Det är rätt mycket smuts på golvet?

Jag: Jo, men det är för att vi låter ettåringen äta själv. Och då hamnar det så mycket på golvet att vi inte riktigt

bryr oss om att sopa upp det innan nästa måltid, det är ju som att skotta medan det fortfarande snöar. Ha ha...ha?

Soctant: Hrm.

Jag: Men, på vardagarna, då äter de ju som tur är på dagis, så då är det städat må du tro!

Soctant: De här flugorna, var kommer de ifrån?

Jag: Ja, har du svaret på det vinner du nog nobelpriset. Vi får inte bort de satans bananflugorna.

Soctant: Det kanske har något att göra med gårdagens disk som står framme?

Jag (viskar): Egentligen dagen innan dess eftersom vi åt pizza igår, men hey, vi kan säga att det är gårdagens disk.

Soctant: Och det här är barnens rum?

Jag: Jaa. (Jättenöjd eftersom det är ommålat, städat och vi har skaffat en blöjhink så det ligger inga blöjor på golvet)

Soctant: Har ni tänkt på att det blir en risk att barnen kan klättra upp och fastna i persiennsnöret och kvävas, när ni har stolar ståendes så nära fönstret?

Jag: Give me a break! Eller, jag menar, det kan vi åtgärda.

Soctant: Så det här är vardagsrummet? Jag antar att bokhyllan är barnsäkrad?

Jag: Anta det du.

Soctant: Det där dammet som ligger på golvet, vad kommer det ifrån?

Jag: Jo, vi försökte sätta upp en hylla för några dagar sen, men vi hade för kort skruv. Så då tänkte vi att det är onödigt att sopa upp det nu, när vi ändå ska borra mer i väggen sen.

Soctant: Det är alltså betongdamm? Det kanske inte är så bra för det lilla barnet?

Jag: Näe, fast å andra sidan är hon ju så jäkla vild, så om hon kunde bli lite lugnare skulle det inte skada. Ha ha. Det kanske fungerar som nedåttjack?

Soctant: Hrm.

Soctant: Är det ett av barnen som har slagit sig eftersom det är blod i er säng?

Jag: Nej, det är inte blod, det är en tuschpenna som har gjort alla röda fläckar. Vi brukar ju egentligen inte sova med smutsiga lakan, men vi har inte haft något mer att byta med eftersom alla andra lakan har legat smutsiga i tvätten efter en mastodontlång magsjuka. Och så har de liksom möglat (ja, det är alltså mögel det luktar i badrummet) eftersom vi inte orkade tvätta när vi var sjuka och när vi väl blev friska ville vi fira det med en mysmiddag med vin och räkor istället för att tvätta, och det är förresten därifrån vinflaskan under matsalsbordet kommer och... jag borde sluta prata nu va?

Soctant: Hrm.

Soctant: Nu har vi sett allt vi behöver. Vi ska överväga era vittnesmål och ha möten och så hör vi av oss om något behövs kompletteras.

Jag: Eller hur. När kommer ni och tar barnen ifrån oss?

Soctant: På tisdag klockan åtta.