Herrejävlar!
Det sorgliga är att trots detta är mitt inlägg nedan ändå ett av de mer välformulerade blogginläggen som har skrivits i Sverige idag. Det innehåller ju, trots allt, varken en mängd felstavningar, särskrivningar, tusentals syftningsfel och består inte heller till 99% av fjortissvenska.
Vilket får mig att fundera: om nu "alla" bloggare hatar att skriva så mycket (vilket de ju måste göra eftersom de misshandlar det svenska språket), varför ger man sig då på att uttrycka sig genom det skrivna ordet? Är inte det lite märkligt?
Det är väl förmodligen samma fenomen som med "Idol". Folk tror att de kan BLI något och att de egentligen är jävligt bra, fast det låter för jävligt.
Det är ju vad man säger som är det viktiga, inte hur man säger det. Och man når rätt många fler människor genom att blogga än genom att ställa sig på Stortorget i Skövde med en megafon. Typ.
Men aequinoxia, det stämmer ju inte. Folk har ju ändå inget vettigt att säga. Få skulle ställa sig på torget och ropa ut vad de åt till frukost. Ändå sätter de sig ner och hamrar fram illa skrivna små texter om det.
Jag bär på mycken ilska gentemot kassa bloggare känner jag.
Nej, jag menar att folk tror att de är så himla intressanta och har så mycket viktigt att säga, men de är för fega för att stå och ropa ut det. Internet och bloggandet är lagom anonymt.
Det värsta är att även den sämsta blogg har läsare. Eller det kanske är bra. Jag har inte så många, i alla fall, men det är för att jag ägnar mig åt navelskåderi och är tråkig.