Jag har faktiskt aldrig förstått det här svärmandet för naturen. Eller för skogen då.
I skogen finns mygg, ormar, grävlingar och stickande irriterande granar, smuts, saker ungarna slår sig på när de ramlar, smuts som de äter. Jag kan fortsätta hur länge som helst. Vidare så är det kallt, det finns inga bra sittplatser, man kan inte få till någon ordentlig mat, allt är provisoriskt och smutsigt och helt enkelt trist.

Jag förstår inte nöjet i att sätta sig bredvid en myrstack och liksom konstatera "här bor myrorna". Jaha? Det kan man lära sig i en bok hemma i varma soffan. Dessutom kommer de lära sig sånt i skolan någon gång ändå. Eller att titta på bajsspår och försöka lista ut vems det är. Jag har nog av det hemma, i den vita soffan. (Jag brukar faktiskt kunna utesluta mig själv och maken.)

Varför finns det mulleskolor? Ur-och-skur-förskolor? Men inte "teaterochmiddag"-förskolor? Visa mig en förskola där ungarna går på teater 2 gånger i veckan, går på museum 3 ggr i månaden och får lära sig att uppskatta fin och god förstklassig mat. Jag skulle skriva in dem direkt.

Vem är det egentligen som har bestämt att fisljummen hot dog är bättre än sushi? Att barr i baken är bättre än träsmak från en lång operaföreställning? Att "leta fotspåret" är en vettigare sysselsättning än "gissa regissören"? Ärligt talat?

Och nu vet jag vad folk tänker: "vem säger att man måste välja?". Tja, förskolan tydligen. För har ni någonsin hört talas om en förskola som ska ha en "nu lär vi känna varandra"-kväll på närmsta kvarterskrogen? Nej nej, det ska alltid grillas och vara utomhus. Och då kan jag nästan sätta hundra spänn på att stämningen skulle bli mycket bättre efter en kycklingrätt och en halv flaska vin på en restaurang, än vad den är i en iskall skog med ketchup på strumpbyxorna, en ljummen korv utan bröd (för det ligger kvar hemma i kylskåpet) och ungar som slåss med pinnar.

Jag ska starta en ny rörelse. "MIBMAGMGMOK"



(MyrorIBrallanMyAssGeMigGodMatOchKultur)