Men det beror på att det har varit lite traumatiskt. Döden har gjort sin entré. Eller, om man ska vara ärlig, så var det väl mest traumatiskt för mig eftersom jag hatar spindlar, och döden gjorde sin entré genom att treåringen sa "död" första gången.
Jag ska försöka skaka av mig mina obehagskänslor och beskriva eftermiddagen från hell:

Jag: Vad gjorde ni på dagis idag då?
Treåring: Lekte med Johan. Sen pang! på spindeln.
Jag: Va?
Treåring: Spindeln kröp... sen stampade Johan på den. Sen kröp den inte mer.
Jag: Men... hur gick det då?
Treåring: Ja, stamp! Så här! *visar*
Jag: Jo, men hur gick det med spindeln?
Treåring: Jaha. Den är DÖD!

Förstår ni chocken? En spindel! På mitt värnlösa lilla barns förskola. Vad kommer här näst? Knarkare i sandlådan?
Så, därav lite bloggstiltje. Jag återhämtar mig från chocken.