Just precis när jag stod och rensade en grillad kyckling slog det mig: varför säger man att det är de söta små gula kycklingarna man äter? Det är det ju inte! Man äter inte alls bebis-hönsen, man äter tonårshönsen! Och det är en jäkla skillnad. Och det lär ju inte vara de normala tonårskycklingarna man slaktar, utan de där "alternativa" som bara tycker synd om sig själva hela tiden, som tycker att världen är så svaaart och som går omkring och klaga hela dagarna. "Buhuu. Jag har ingen pojkvän och en finne på hakan. Jag ska nog ta livet av mig. Dessutom är den här svarta tröjan alldeles för mainstream. Buhuu. Definitivt måste jag ta livet av mig". Normalt sett fattar man ju att livet inte är över för att gymnasiet/högstadiet suger. Men nej, dessa emo-kycklingar går omkring och tycker att världen suger, och att allt är synd om dem.

Men grattis! Sen blir ni slaktade också, och hamnar i varmhållningsskåpet på ICA (men med goda grillkryddor på i och för sig) och det måste ju ändå kännas bra? Då kan ni ligga där och vara deppiga tillsammans. "Jag sa ju att livet suger. Jag visste det, mina föräldrar älskar mig inte. Alla jäkla bimbos får alla killar. Buhuu. Och kolla hon som kommer där och ska handla, hon kommer säkert inte ta mig heller. Nej, för det är så syynd om mig. Och nu kan jag inte vara alternativ, för alla har ju likadana påsar!"

Nej, jag kommer aldrig mer ha dåligt samvete för att jag har ätit kyckling. *klappar mig nöjt på magen och slickar av de sista kycklingresterna från fingrarna*


(Tycker du att jag är osmaklig? My blogg - my choice!)