Jag orkar inte blogga. Är helt slut efter helgens uppsalabesök och veckans stress på jobbet.

Därför blir det ett så enkelt inlägg som en beskrivning av valborgkvällens meny:

- Grillad halloumi med blandsallad och plommontomater.
- Grillat vitlöksbröd

- Helsida lax, gnuggad med lime och sedan grillad.
- Vitlöksdoftande potatisgratäng

Mums!

Trevlig valborg på er! Sup inte ihjäl dig Siri!

Människor är otäcka. Läskigt!

En tjej frågar efter "vardagsbloggar som är fyndigt och roligt skrivna, inte bara det vanliga, utan lite roligt". Folk skriver till henne: "kolla min blogg, den är såå rolig och bra".

För det första: är det inte lite pinsamt att skryta om sin egen blogg? Liksom, "hej, jag är skitbra på att skriva. Tror jag åtminstone"

För det andra: bloggarna är fullkomligt ointressanta! De som utger sig för att vara roliga vardagsbloggar som är fyndigt skrivna, är i själva verket aptrista dagboksinlägg utan något som helst intresse för omvärlden.

Fiktivt, men ack så sant, exempel:

"Idag var jag och gullegrisen på ICA. Hon ville ha godis men jag sa nej. Sedan träffade vi Matte och Mia och grillade. Svingott faktiskt! Varför grillar vi inte oftare? (För att det finns något som kallas vinter? Duh?! min anm)*
Sedan åkte vi hem och såg på Prison Break. Sjukt spännande nu, och han är ju sååå snygg! Mums! Men min hunk är ju inte så farlig heller. Imorgon ska jag till ams för att kolla upp ev. praktikplatser. Ses kanske i bloggen imorrn kväll! Kram så länge!"

*(Ok, nu är det kanske så att min elitism har gått lite överstyr. När jag till och med hånar min egna fiktiva bloggare. Jag kan alltså inte låta bli att komma med sarkasmer ens till min egen text. Skrämmande.)

I alla fall är 99% av bloggarna helt värdelösa och ointressanta för alla utom de som känner personerna som bloggar. (Och apropå ointressant har jag skrattat gott åt BlondinBellas töntblogg idag. Ungefär lika gott som hon skrattar hela vägen till banken, I assume.)

Så, gott folk: bloggvärlden suger. Och nej, det här är inte alls att kasta sten i glashus. Jag har nämligen aldrig påstått att min blogg är varesig välskriven, rolig eller bäst. Däremot i alla fall skriven på korrekt svenska. Och så får ni lite engelskkunskaper på köpet. Det ni!

Varför får inte busschaufförer musarm? Jag menar, de hälsar ju på andra busschaufförer ideligen.

Och om man är busschaffis (jag orkar inte skriva chaufför längre! Fast fan, nu gjorde jag ju det.) och ogillar en annan chaffis, måste man vinka ändå? Och om man inte gör det, blir det dålig stämning då? Och hämnas chaffisar på varandra? "Ha ha, nu pruttade jag precis innan du får ta över bussen. Rätt åt dig för att du ignorerade mig på våghustorget igår"

Tänk om man vinkar åt en fellow chaffis, och så kör man på en igelkott eller något. Kan man kalla den andra för medskyldig då?

Att jag inte har fått nobelpriset än, det är för mig ett fullkomligt mysterium.

Nu: jobba!

(Nej, jag bara skojar. Nu: solkskenspromenad!)

Min treåring spöar mig i pussel.

Jag: Den här ska väl sitta där?
N: Neej!
Jag: Joho... så här... eller.. nähe.. men va fan?
N: Här mamma. Här!
Jag: Öh...

Upprepas ideligen.

Det är rätt pinsamt faktiskt.


(Jag orkar inte uppdatera om helgen. Sol, härligt, tivoli, masken (bara lite läskigt, roooligt!), bilar, hästkarusell, sockervadd. Husvisning, snart budgivning. Yada yada yada)

Jag är sällan stolt över att komma ifrån Nyköping. Småstadshell.

Men efter att ha sett den här videon är jag faktiskt lite stolt.

Nyköping har (har fortfarande?) haft ett nyckeluppror där de skramlar med sina nycklar på torget, för att visa att de många nazister som söker sig till staden inte uppskattas. Bra inni!

Ah, alltså - egentligen har vi det ju jättebra. Så egentligen är jag inte ledsen på riktigt.

Men just nu är både jag och P ledsna över att vi har hittat vårt absoluta drömhus. Och utgångspriset ligger ungefär 300 000 över vår budget. What to do?

Kan man sälja sin kropp kanske? (Öh näe, vem skulle betala?)

Och dessutom kan jag bara klaga av mig i bloggen, för alla andra är så sjukt trötta på mitt tjat om hus. Jänet kommer banna mig från våra promenader, Liza kommer byta kontor osv osv.

Så: jag är medveten om att detta är ett stort i-landsproblem. Men jag är ledsen ändå.
Det är ju MITT drömhus! Varför ska någon annan köpa det då?!

Som de flesta kanske vet hade kokoskorven problem med att sova när han var mindre. Vi lyckades till slut lösa det genom att vagga honom till sömns. SÅ jag vet hur det är med barn som inte sover, som behöver hjälp att somna. Och jag förstår att man som förälder vill hjälpa sina barn att sova. Där är jag helt med. Det jag inte förstår är när det går över till ren vanskötsel.

En mamma på Anna Wahlgrens forum frågar hur hon ska göra nu när hennes barn har börjat bajsa 1 timme innan föräldrarna har bestämt (sic!) att det är morgon. Ett svar hon får lyder:

"Vi hade detta problemet med vår son när han var liten, han bajsade tidigt. Vi löste det med ett tjockt lager inotyol salva (inga blöjor byts efter vargtimmens intågande 04) och sen fick han en "pangramsa" att lära sig somna om på. Visst han var inte glad, men han lärde sig att bajs gör att morgonen inte börjar, att man skall och kan sova vidare. Om än dock inte så bra med det går! Sen efter ett tag lärde han sig att somna om och att inte vakna alls och bajsa. Men visst det händer än idag att han vaknar och bajsar runt 06 på morgonen (morgon är 07) och då får han snällt sova vidare. Såna är vi och så funkar kuren."

En mamma på Familjeliv startar en tråd om hur jobbigt det är att hennes dotter gallskrikit i 25 minuter första kvällen de provar 5 minutersmetoden*. Ett av svaren hon får är:

"Kämpa på. Med vår dotter, då 5 månader eller om hon var 6, så var detsamma. Först kvällen skrek hon ca 25-30 minuter tills hon också kräktes, märkte dock inte det förrän morgonen därpå (kändes jättelakt), sedan skrek hon 15 minuter, 10 minuter, 5 minuter dagrana därpå sedan inget alls. Det tog alltså 4-5 dagar och sedan var allt ok. Jag hade svårt att inte gå in heeela tiden & att inte ta upp henne så jag fick gå ut & promenera medans mannen skötte detta. Han är inte så mjuk som jag.."

Åter till mamman på Anna Wahlgrens forum. Hon svarar nämligen så här:
"Vi har aldrig tagit upp henne eller bytt på henne utan hon har fått invänta morgon med diverse protester. Imorse somnade hon om till ramsa och musik och sov till den riktiga morgonen. Har dock fått lite problem med röd rumpa så salva ska inhandlas imorgon!"

*Vad är då 5minutermetoden (5mm)? Det är så enkelt så:
- Lägg barnet i sin säng. Säg godnatt.
- Gå därifrån.
- Gå in var femte minut och säg typ "Godnatt" eller ens det.
- Fortsätt till barnet har somnat.

Dvs: om barnet gråter tills det kräks: torka av och gå därifrån igen.
Om tårarna sprutar och barnet är hysteriskt: ta inte upp, låt barnet gråta, hen ska lära sig att somna själv.

Människor som har använt denna metod låter ibland sina barn skrika timtals, i flera dagar i sträck. Sedan "lär sig" barnen och metoden "Har fungerat". Well, jag är ledsen att säga det, men ungen har ju bara lärt sig att "mamma och pappa skiter i mig, jag får väl ta och sova eftersom de ändå inte bryr sig om mig". Är det något man VILL förmedla till sina barn?!

Det sjukaste är att BVC rekommenderar denna förskräckliga metod:

"Vi provade några kvällar, men vår dotter skrek bara längre och längre varje kväll. Hon skrek tills hon var helt utmattad och istället låg och snyftade tyst i kudden. När hon vilat lite så tog hon i med nya tag. Sista kvällen med 5mm så skrek hon i över 2 timmar och jag skäms så fortfarande för att jag gav efter för BVC-tanten och utsatt henne för detta plågeri! Efter dessa nätter som vi provade med 5mm så sov hon MKT sämre i flera månader, hon vaknade mitt i nätterna helt hysterisk, något hon aldrig gjort förut!" (En mamma på Familjeliv.se)

Som sagt: vi har varit i sömnträsket. Jag förstår att man vill hjälpa sitt barn att sova. Och jag förstår om man t.ex. använder sig av Anna Wahlgrens "Sova hela natten-kur" eller någon annan metod. Däremot förstår jag INTE hur man kan tvinga sitt ledsna barn att ligga i sitt bajs i en eller flera timmar. Och jag förstår inte* hur man kan låta sin bebis skrika hysteriskt tills hen kräks eller slutligen ger upp och somnar.

Om det gör mig oödmjuk, fine. Jag ser faktiskt ingen anledning till ödmjukhet när folk utsätter sina barn för sådana saker!

*(Om man har provat allt, och barnet inte kan sova, och det står mellan tunga läkemedel eller 5mm, då kan jag förstå det. Men såna extremfall existerar knappt)

Som sagt: sjukt!

Jupp, jag blir så gammal nu. Nästan 25 till och med! Fast inte riktigt.

Den här födelsedagen har jag fått ego-presenter. Först fick jag klippning + hårfärgning av mamma (ska ske SNART!), och böcker och lite spagrejer från Siri. Sedan fick jag (idag) presentkort på massage + floating, plus en shoppingdag i Marieberg i helgen. Och så en smoothiebok av ungarna.

Ikväll blir det något gott till middag, och så får vi ta och titta på något jag bestämt. Hurra!

Grattis till mig!

(Och ja, jag förväntar mig presenter från alla mina vänner. Så det så! ;-) )